adieukitty

Syster:"Jag trodde stort ruffsigt hår tillhörde din emo-stil."
Jag:"För femtiotredjegången, jag är INTE emo! Jag ser inte ett dugg ut som en."
Syster: "Men vad är du då?"
Jag: "Att definiera är att begränsa."
Syster: "Du pratar i alla fall som en  emo."

Min syster har alltid trott att jag har emo-stil. Varför vet jag inte. Nog för att jag lutade lite åt emohållet för något år sedan, men numera ser jag inga likheter. Jag tycker inte illa om dem, som jag tycker illa om fjortisar, men jag föredrar att inte vara en. Jag tycker det är lite sorgligt med folk som tror att de är emo bara för att de klär sig i döskalle-hoodtröjor och lyssnar på MCR.

Jag minns förra året när bild- och dans-linjen bråkade med varandra (oss teaterelever lämnade de ifred, för let's face it, vi var bara freaks som inte ens gick att trycka ned). Danstjejerna var ondskefulla, detta blev ett faktum när de lyckades få vår lärare att gråta. De var klädda lagom random.
De som gick bild var till störst del sådana med emo-stil. De pratade skit om dansarna för att de var så random och bara försökte likna varandra. Men snälla rara små söta bildare, ni är EXAKT som dem. De anpassade sig exakt lika mycket till varandra. Var det någon av dem som inte såg alternativ ut innan så gjorde de det inom en kort tid.
Våga erkänn att ni faller för grupptryck ni också.

Tack och Godkväll.