adieukitty

Det är år 2009 och ekonomin rasar i samma hastighet som antalet wow-spelare stiger. Facebook har blivit lika stort som mobiltelefoner och det svenska språket har blivit så amerikaniserat att vi numera inte reagerar på särskrivningen på reklampelarna. McDonald's är en mötesplats och att skicka ett vanligt brev är ett minne blott.

Världen är fylld av människor med åsikter, men även med handlingsförlamade. Det är coolt  att bry sig, det är den nya trenden. Det spelar ingen som helst roll om du verkligen bryr dig om djurens rätt, huvudsaken är att du framstår som om du gör det. Det är i alla fall så det verkar fungera numera.

Ett exempel på detta är hela Obama-hysterin. Över hela världen hyllas han till höjden på grund av sina tal och värderingar, eller beror det kanske på att inte är Bush? Det känns ganska överdrivet. Jag tycker lika illa om Bush som alla andra, men jag behöver inte gilla Obama för det. På skolan röstade vi på vem vi ville skulle ta över vita huset och dess enorma trädgård. Jag valde att lägga en blank röst. Jag tyckte det var töntigt att alla hyllade Obama även fast de egentligen inte visste så mycket mer om honom än att (som jag sa) han inte är Bush. Jag är en av  dessa och därför vill jag ej ära en människa vars värderingar jag inte riktigt hunnit uppfatta. Men nu är det ju så häftigt att bry sig USAs president. Jag påstår inte att det är oviktigt, eftersom USA alltid  lyckas styra hela jorden och påverka oss alla. Jag vill bara inte att saker ska behöva bli så överdrivet.

Den enda anledningen att jag år efter år plågar mig genom Melodifestivalen är för att det ger mig en chans att vara musiksnobbig och tycka illa om allt. Det är samma lama komp till alla bidrag och samma publikfriare till artister. Något jag stör mig fruktansvärt på är att när folk ska låtsas spela elgitarr så kan de inte ha sladdar i gitarrerna, alltså åtminstone låtsas att de är inkopplade.

Ett garv utbröt när Caroline af Ugglas började bete sig som en påtänd hip hopare. Jag har absolut inget emot när folk är udda och egna, men hon gör det inte coolt utan bara...läskigt.
Shirley Clamp hade ingen röst. Scotts ska vi inte tala om.

Och ärligt talat. Ingela Pling! Kan inte hon gå i pension nu!?

Ska jag vara positiv så måste jag säga att Emilias bidrag var ganska sött.

Sommaren verkar ha lämnat oss. Men ärligt talat så kan jag tänka mig lite höst nu just därför att:
1.  Jag vill börja skolan.
2.  Jag vill kunna använda varma kläder (och så småningom en lovikamössa som jag planerar att få tillverkad).
3.  Jag vill börja spela i orkestern igen, sjunga i kören och gå på sånglektioner.
4.  Skaffa en melodica. Jam skulle nämligen få in dem till skolstarten.

Hela året går man och längtar efter sommaren. Sen kommer den och man antingen svettar sig igenom den med sönderkliade myggbet överallt eller så sitter man maktlös och ser den regna bort. Måste jag nämna tristessen som kryper sig inpå de sista veckorna och man vill inget annat än att börja skolan och faktiskt göra något?

Media praktiskt taget trycker upp alla dessa skönhetsprodukter som tydligen ska få oss att se sommarvackra ut och skriker "KÖP! KÖP NU, ANNARS ÄR DU MISSLYCKAD PÅ STRANDEN!"

Tyska tanter på jobbet som vägrar fatta att jag inte kan tyska. De bara tittar på mig som om jag var efterbliven och säger "Asså", men fortsätter sedan babbla på om vad de söker. Jag skulle bara vilja fästa ett sockersött leende på min läppar, titta med tomma ögon på dem och fråga : "Parlez-Vous Français?"

Under sommaren kommer dessutom den värsta musiken fram som starkast, fästingarna är ute efter oss och likaså getingar, mygg och skadliga solstrålar. Gubbar utan tröjor och barn i fotbollströjor.
Nej, giv mig styrka.
Men (och nu kommer min positiva vändning!) att sitta i gräset vid sjön och bara hänga med härliga vänner och bra musik och se solnedgången kan dock vara bland det mysigaste som finns.