never mind the buzzcocks
Jag märker hur mycket jag faktiskt går med lurar i mina öron. Min mamma brukar klaga på att det inte går att nå mig. Jag brukar klaga för att ingen någonsin berättar något för mig, men de visar sig att de egentligen har sagt det ett antal gånger. Detta leder hur som helst till att jag tröttnar på min musik. Det känns lite sjukt att jag kan bläddra bland all min musik i min iPod och tycka att allt är tråkigt.
Jag tappar intresset ibland, har bara musiken som bakgrundsljud. Då brukar jag lämna iPoden hemma och när jag är hemma inte använda den. Då blir allt mycket roligare när jag väl börjar använda den igen.
Just nu är det mycket gammal punkrock som spelas i mina lurar. Den ger en känsla som ingen annan musik kan ge. Jag känner mig LITE coolare än vad jag egentligen är och LITE mer rebellisk än vad jag lyckas framstå vara.
Det var det som lockade mig i början av 8an, då jag började intressera mig för musiken på ett så högt plan att det blivit något som alltid cirkulerar i mitt huvud, känslan av att vara cool.
Jag har aldrig insett hur underbara Buzzcocks är. Ni vet det bandet som gjorde låten "Ever Fallen in Love (With Someone you Shouldn't)" och som sedan gjorts ett tusentals covers på den. De är precis vad jag behöver just nu.
MEN! Jag kommer antagligen vara i Franz Ferdinand-trans nästa vecka efter konserten imorgon. Jag fattar fortfarande inte att jag ska se dem, och det kommer jag inte göra förän jag står där och ser Alex och gänget entra scenen.
