wake up for the morning commute
En historialektion om hur människan förändrats under olika tidsperioder fick mig att tänka till. På forntiden var det fokus på just överlevnad och de flesta var egoistiska (hey, jag är hungrig, jag tar hellre den lilla mängd mat som finns istället för att ge bort den). När jordbruksrevolutionen slog till och folk gjorde sig bofasta fick man en uppgift och tänkte inte mer på yrkesval. Dessutom började könsrollerna uppstå.
Sedan uppstod civilisationen (eller flodkulturer) och samhällsklasser, hierarki, fattiga och rika kom med det. Man växte upp i sin samhällsklass, det gick inte att ändra på.
Numera har vi chansen att flytta oss upp på "skalan". Vi diskuterade också om detta endast är positivt. Det vi kom fram till var att det den möjligheten skapar ett jag-måste-bli-något-behov som i många fall också blir en besvikelse. Tänk att du alltid har velat bli kändis, du kan inte tänka dig något annat, du MÅSTE bli det. Som många vet så finns det inte plats för hur många sådana som helst här i världen. När du sedan inte lyckas bli det så känns det som om du misslyckats med allt. Förr fanns det inget sådant att oroa sig för. Föddes man i en skomakarfamilj så var det skomakare du skulle bli. Inget snack.
Detta gav mig samma känsla som jag fick när jag läste Fight Club och jag frågade mig själv var jag hade mina prioriteringar. Skolan eller livet ("skolan är livet, höhö")? Jag har hela tiden krävt av mig själv att bli förbaskat framgångsrik. Dock har det handlat om yrken som har hög status och som jag i många fall inte egentligen vill bli. För ärligt talat så bryr jag mig om vad folk tycker, till viss del.
Jag skulle vilja starta en musikklubb i någon cool stad i ett coolt land. Det lät lite fel först eftersom jag alltid tänkt mig ett akademiskt yrke och inte egen företagare, men det känns mer och mer rätt. Man behöver inte vara FN:s generalsekreterare eller få ett Nobelpris för att ha lyckats här på jorden.
Dock kommer jag hamna på lärarlinjen och sedan sluta på en grundskola i en håla utanför en annan håla. Gosh.
