Jag är för trött för det här.
Jag har insett att det är väldigt roligt att göra egna versioner på texterna i körstyckena. Här är några exempel:
- Idag sjöng vi "Richte mich, Gott" som innehöll frasen "Harre auf Gott" som jag snabbt omvände till "Hare är gott".
- Sedan är det "transivit gladius" som lätt blir "transvestit gladus".
- Gab sjöng alltid (den lite för nationalromantistiska) "Sverige" med frasen "Och våra fäder sova under kyrkobänken" istället för "kyrkohällen".
Föresten sa orkesterdirigent-Claes något chockerande ikväll:
"Jag trodde aldrig att jag nånsin skulle säga detta, men jag tror vi gör ett fult Ingmar-slut på den här."
Ett Ingmar-slut betyder att man gör ett starkt och kvickt uppstråk på sista tonen, vilket är hjärtskärande fult, enligt mig och de flesta andra i min orkester.
bye
