Till alla Patrick Wolf-fans


Tittar man länge nog på youtube hittar man underbara små klipp som denna nedan. The Magic Position av Patrick Wolf sjungs A Cappella av Carleton Singing Knights. Den låten har jag som ringsignal och skrämt vettet ur folk med, eftersom de skriker "Shoot! Bang! Fire!" i början. 

"This is what I am, I am a man. So come and dance with me, Michael."

Görel, Gab och jag har nu bokat biljetter till Franz Ferdinands konsert i Stockholm! :D
Jag hoppas verkligen de är grymma live, men när man ser den här bilden så är det  svårt att tro något annat.


Inte nu igen

Den enda anledningen att jag år efter år plågar mig genom Melodifestivalen är för att det ger mig en chans att vara musiksnobbig och tycka illa om allt. Det är samma lama komp till alla bidrag och samma publikfriare till artister. Något jag stör mig fruktansvärt på är att när folk ska låtsas spela elgitarr så kan de inte ha sladdar i gitarrerna, alltså åtminstone låtsas att de är inkopplade.

Ett garv utbröt när Caroline af Ugglas började bete sig som en påtänd hip hopare. Jag har absolut inget emot när folk är udda och egna, men hon gör det inte coolt utan bara...läskigt.
Shirley Clamp hade ingen röst. Scotts ska vi inte tala om.

Och ärligt talat. Ingela Pling! Kan inte hon gå i pension nu!?

Ska jag vara positiv så måste jag säga att Emilias bidrag var ganska sött.


Jag är för trött för det här.

Jag har insett att det är väldigt roligt att göra egna versioner på texterna i körstyckena. Här är några exempel:

- Idag sjöng vi "Richte mich, Gott" som innehöll frasen "Harre auf Gott" som jag snabbt omvände till "Hare är gott".

- Sedan är det "transivit gladius" som lätt blir "transvestit gladus".

- Gab sjöng alltid (den lite för nationalromantistiska) "Sverige" med frasen "Och våra fäder sova under kyrkobänken"  istället för "kyrkohällen".

Föresten sa orkesterdirigent-Claes något chockerande ikväll:
"Jag trodde aldrig att jag nånsin skulle säga detta, men jag tror vi gör ett fult Ingmar-slut på den här."
Ett Ingmar-slut betyder att man gör ett starkt och kvickt uppstråk på sista tonen, vilket är hjärtskärande fult, enligt mig och de flesta andra i min orkester.

bye


Pas vrai?



                                                                                                                                                                                                                                      "Les temps sont durs pour les rêveurs."



Gabärsötast

Jag träffade Gab för första gången på jättelänge (orkesterövningarna räknas inte). Vi pratade minnen från London. Jag ville så gärna se Patrick Wolf promenerande på gatan, men nej...

Jag: Är det Patrick Wolf?
Gäb: Nej.
Jag: Men han då?
Gäb: Nej..
Jag: Han måste väl vara det i alla fall?
Gäb: ...Jag vet inte.

Hon gav mig ett löfte som gav ska brodera på en tavla.

Jag: Du och Martin är lite som Miss Bennet och Mr Darcy.
Gab: Jämförde du just dem med oss?
Jag: Du gillar honom inte nu, men sen kommer du inse du besvarar hans kärlek.
Gab: Jag lovar dig att när den dagen sker ska jag raka av en fläck på huvudet och rista in ordet "anus" där.


Gab är så vacker i skyddsglasögon.

FU-klassen

Jag härmar Gabbi och gör en lista på mitt första intryck på personerna i klassen.

Den inre hästskon:

Tina
: Sportfåne var det första jag tänkte. Vi hamnade i samma handledargrupp och hon berättade om att hon tränade varje dag. Hon verkade lite fin i kanten, som hon ibland är, men också jättesöt och snäll.

Cissi: Det första minnet jag har av henne är att hon hade en skrämmande pastellutklädnad på 80-talsmaskeraden. Hon verkade ganska lugn och blyg, men jag vet nu att hon är en weirdo, men en väldigt trevlig och rolig sådan.

Nilla: Hon berättade för mig när hon nästan petade i brödrosten med ett bestick, kunde man inte annat än falla för en sådan flummig galning? Hennes sosse-musik och tjat om dock martens var rätt charmigt också:)

Madde: Snäll och generös tjej. Jag tror inte att hon alltid visar vem hon är dock. Det borde hon.

Beatrice: Första människan jag pratade med i klassen. Hon var mycket trevlig, men ganska blyg i början. Hon lät mig babbla på om en massa trams, så det visar att hon besitter beundrandsvärt mycket tålamod.

Ronja: Hon var Cissis vän som bytt från samhäll på Ljunkan. Jag insåg fort att hon var en jättesöt, snäll och charmig tjej. Dessutom äger hon alla på att citera Segemyhr.

Den yttre hästskon:

Linn
: Ordentlig, ambitiös och snäll tjej.

Tove: Hon med lykke li-frisyren. Snäll, men ganska så seriös.

Joakim: Han verkade vara lite tillbakadragen först, eftersom han inte deltog så värst mycket på nollningen. Han visades vara social och riktigt trevlig.

Daniel: Tyst och vill-vara-för-sig-själv-typen.

Lovisa: Jag kände igen henne, eftersom vi gått i samma högstadieskola. Mitt första intryck av henne var att hon var högljudd och gillade att gnälla. Visst hon är både och, men också riktigt rolig, flumm och förgrymmat söt när hon är sur.

Julia L: Jag fundrade ifall en handbolltjej kunde vara skoj. Det kunde det tydligen för hon är jättekul!

Carl-johan: En typiskt cool och genomsnäll kille som alla gillar.

Ellie: Hon har inte behov av att ta så mycket plats. Trevlig, glad och smart tjej med skitfint hår.

Filippa: Hon och jag satt bredvid varann första dagen. Det verkade som om hon flyttade sig lite bort från mig. Jag tänkte att: "den här klassen börjar ju bra..". Hon har väldigt fint hår, humor och är mycket trevlig.

Johanna: Först i början märkte jag inte av henne så mycket. Hon såg ut som en hästtjej, om ni förstår? Lätt att prata med henne.

Mia: Hon gillar The Kooks. Bra smak alltså.

Linnea: Hon var mer utåtriktad och skojig än jag först trott.

Emma: Så gullig! Hennes första dag var när vi skulle på ett läger. Hon verkade blyg när jag först berättade om klassen för henne. Fast nu vet jag att hon är fullkomligt galen. I like.

Tove S: Väldigt söt röst som ofta använder eftersom hon verkar ha mycket att säga.

Emilie: Fullkomligt galen. Ska man snacka nonsens med någon så är det till henne man går till.

Erik: Snubben som tydligen peppat hela kvällen inför brännbollstävlingen elever mot lärare. Han blev så populär med sina en-klapp-på-tre och ramsor om en knappfabrik. Dock fann jag honom väldigt irriterande. Jag insåg senare att han var rätt snäll och kul. Men han lever i sin egen värld.

Matilda: En tjej som vet vad hon vill.

Johannes: En stereotypisk östgöte, tyckte jag.

Julia B: Jag tjatar om det här nu men... FINT HÅR! Flummig, men ändå sansad.

Eveline: Problem med ljudnivån, heh. Lite skrämmande ibland, men såklart trevlig.

Sofia: Pratig och bestämd. Smart och snäll.

Niklas: Rolig och knäpp.  

Förlåt om jag glömt nån.


"Blanda inte in mig i vårt förhållande"

Taxichaffis: Kan du hjälpa mig att råna en bank på Folkungagatan?
Kund: Är inte det ganska olagligt?
T: Är du religös?
K: Nej, jag är uppvuxen i Danderyd.

Jag såg Yrrol. En av mina favoritdelar är när Claes Månsson (eller vad han heter..) stiger in på en elektronikaffär och utbrister "JAG HAR ÄTIT PANNKAKA!".


RSS 2.0